Måndag 9/7 -12
Har en sån där känsla där jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.. Känns som en tyngd i bröstet som inte vill släppa och känner bara för att bryta ihop.
Just nu, i detta nuet, känner jag mig så fruktansvärt ensam. Men jag behöver inte vara det, ensam. Ändå sitter jag här, ensam. Men på nåt sätt känns det bra.. Att bara sitta här.. I min egna lilla värld och bara försvinna från verkligheten. Samtidigt vill jag bara gråta, i någons famn.. En famn där jag kan känna mig trygg.
<3