Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar
Tänk va splittrad man känner sig i huvudet, när man blivit sårad så många gånger att man nästan helt slutat lita på killar som man finner intresse för. Så många gånger jag verkligen litat på en kille, som sedan sårat mig så in i helvete. När det händer gång, på gång, på gång så blir man fan skadad. Man tror att alla killar är likadana och det är jävligt svårt att träna bort, den instinkten,
att "han kommer bara såra mig."
Dom killar som inte har varit i samma sits tror jag har svårt för att förstå hur det verkligen känns,
hur det är. Dom säger "Men du kan lita på mig." sen blir det samma visa om igen. Dom blir irriterade på att jag inte kan lita på dom, men det är inte så jävla lätt som ni tror. Jag vet att man ska tänka på att bara för att killen före sårade mig så betyder inte det att denna killen kommer göra det. Men det är svårt att inte tänka så..
Jag har skapat en mur runt mig som inte många har kommit genom. Mitt hjärta är stängt, det är låst. Jag ser inte när en kille är intresserad, för alla sådana känslor stänger jag ute. Har flera gånger varit med om att vänner sagt att en kille spanat in mig eller raggat, men jag har inte sett det, trots att det kan ha varit hur tydligt somhelst.
Jag har/har haft så jävla ont av att ha blivit sårad så många gånger att mitt hjärta skulle inte orka med det en gång till. Mitt hjärta är redan i 999 bitar och behöver inte splittras i 1000 bitar som
Björn Afzelius sjunger att det kan göra.
Jag vet att jag själv nån gång måste skärpa till mig va gäller tillit, men det kommer ta ett tag. Så har du avsikt att såra mig så snälla, då ber jag dig att vända dig till någon annan..
Va mycket lättare det hade varit om kärlek hade varit som denna bilden beskriver.
Men jag antar att kärlek inte ska vara så enkelt..