Lycklig är bara min fantasivärld
Varenda gång.. Varenda jävla gång jag faktiskt känner mig lycklig, om så bara för ett litet ögonblick, så ska man få en sån käftsmäll som får en att komma tillbaka till verkligheten.
Min verklighet är inte att vara lycklig, att vara lycklig är bara min fantasivärld där jag vill spendera all min tid men inte kan. Hur mycket jag än försöker att vara lycklig så hamnar jag alltid i min dumma verklighet igen.
Varje gång jag känner mig lycklig så stannar tiden upp för mig och jag tänker "Men vänta nu.. Nu är jag lycklig, detta är inte min verklighet? Detta kommer inte vara länge." Och pang säger det så händer nåt som får mig att må dåligt igen. Det har hänt så många gånger nu att jag automatiskt tänker så. För varje gång jag blir lycklig så händer det nåt. Det händer alltid nåt. Alltid.
Någon högre makt vill inte att jag ska leva lycklig i alla mina dar..
Hej, kära Snövit! Jag har följt din blogg ett tag nu och känner medlidande med det du skriver, mycket tråkigt att du upplever ditt liv så :( Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det, men jag känner att jag på något sätt ändå måste försöka. Ständiga motgångar är något som följt mig hela mitt liv, fram till den punkt då jag var tvungen att finna den Fullständiga Sanningen för att orka fortsätta. Religionerna innehåller inte Sanningen, ej heller gör dagens vetenskap det. Många känner stor ångest över att allt är så förvirrat och att varken religionens eller vetenskapens lära kan ge någon djup tillfredsställelse. Men den Fullständiga Sanningen börjar allt fler och fler upptäcka i vår tid, så även jag. Snälla misstro mig inte, jag representerar ingen sekt, utan det här är något helt annat. Även ifall jag bara är 22 år har jag varit med om en oerhörd resa hittills. Låt mig få en chans att berätta mer, jag erbjuder inget annat än information, så du har inget att förlora.
Men de ljusaste hälsningar :)